Webbmästarens VM-jakt
[caption id="attachment_621" align="alignnone" width="400"]
Andreas Hall startade som åtta i Kvarkenträffens final. Med jämnhög fart och säker kurs fick man efter man ge sig. (Foto: Peter Sundelin)[/caption]
Jakten på herrarnas tredjeplats gick i år het, från första steget. Från fjärde plats och neråt startade sex man inom 63 sekunder. Nästsist bland dem var Femman-fostrade Andreas Hall. Här berättar Kvarkenträffens webbmästare om dusten bakom VM-orienterarna Pasi Ikonen och Olli-Markus Taivainen.
”Direkt jag fick klartecken att starta var det full fart som gällde, något annat alternativ fanns inte. Samu Heiska hade löpt ut nio sekunder före mig och var fortfarande inom synhåll då jag kom till K-punkten. Jag visste att Juha Luomas (–41 sekunder) och Mikko Hölsös (–24 sekunder) ryggar inte var långt framför. Redan vid ettan var vi ett gäng på tre, jag hade sprungit ifatt Heiska och ukrainaren Ruslan Glebov som startade fem sekunder efter mig hade också anslutit.
Glebov drog upp ett så högt tempo att det bara var att ta rygg och försöka hålla koll på att det gick någorlunda åt rätt håll. Luomas och Hölsös ryggar syntes redan på väg mot trean. Vid fyran var vi ett gäng på fem löpare. Kort därefter sprang Glebov ifrån oss och farten sänktes betydligt i vår grupp.
Jag kände mig pigg och bekväm i orienteringen och gick upp för att dra. Jag visste att det skulle vara väldigt svårt att springa ifrån de andra och tänkte att min bästa chans var att hålla ett konstant högt tempo. Då kunde jag hoppas att åtminstone någon skulle krokna före slutuppgörelsen. Dessutom fanns det fler ryggar att plocka in.
Den enda bommen för oss kom vid den 16:e kontrollen, en mosse i ett tätt grönområde. Jag försökte säkra och gå via en sten men kom lite snett i alla fall och det tog en tid att reda ut det. Nu märkte jag att vår grupp hade utökats, Aapo Summanen som startat som tvåa och Tuomo Istolahti som gått ut som fyra var tillsammans med oss. På väg mot 17:e kontrollen kom Glebovs rygg inom synhåll igen. Plötsligt skymtade Taivainens rygg också. Jag hade inte helkoll på vilka placeringar vi kämpade om längre, tröttheten gjorde dylika matematiska uträkningar smått omöjliga, men jag insåg att det kunde ligga en pallplacering på spel.
[caption id="attachment_623" align="alignnone" width="400"]
Toppen i mål: 6) Tuomo Istolahti, 5) Samu Heiska, 4) Andreas Hall, 2) Olli-Markus Taivainen, 1) Pasi Ikonen, 3) Ruslan Glebov. (Foto: Atte Koskela)[/caption]
Farten skruvades upp igen och fältet drogs ut. Det var fem ganska lätta kontroller som återstod så löpstyrkan skulle avgöra. Jag, Glebov och Heiska hade fått ett litet försprång till de andra och vi utökade det på väg mot den näst sista kontrollen. Glebov höll det högsta tempot och sprang ifrån oss. Jag hade på basen av hans fart i början redan siktat in mig i första hand på Heiska. Slutligen blev det ganska lätt för mig att ta fjärde platsen, på väg mot sista kontrollen kräktes Heiska upprepade gånger och hade inget att sätta emot.
Efter loppet då jag kom åt att kolla gps-uppföljningen märkte jag att Istolahti och Summanen sprungit i vår grupp redan långt innan jag fick syn på dem vid kontroll sexton. Om något är det väl ett tecken på att jag hade en bra dag, fullt fokus på orienteringen och inte på vem som sprang bakom mig. Jag märkte också att Taivainen var längre fram på banan än jag var då jag såg honom, något jag inte insåg medan jag sprang.
Trots en allt annat än godkänd insats i deltävling två får jag vara klart nöjd med årets Kvarkenträff. Jag tog ändå två topp-3-placeringar och hade endast VM-orienterare före mig i totalresultaten.”
Andreas Hall är född och uppvuxen i Smedsby, Korsholm och IF Femman. Som junior var han med och vann FM-guld i stafett och representerade Finland i nordiska mästerskapen. Efter att ha bott och studerat i Esbo sedan 2005 är han nu forskare vid Aalto-universitetet. Sedan årsskiftet tävlar han för Hiidenkiertäjät från Lojo och blev sjunde i Tiomila med klubbens lag. Han är också – sedan 2007 – webbmaster för Kvarkenträffen och har som bäst varit trea i tredagarstävlingen.
Dramalärarna Isa Lindgren-Backman och Alexandra Mangs har upptäckt Konungens Ring i Korsholms kulturhus. Under de närmsta veckorna visas den också i Vörå, Malax och Vasa. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
Gustav II Adolf fick den på 1600-talet, av en bondedotter från Storkyro. Därom berättade Zacharias Topelius på 1800-talet. Nu är Konungens Ring tillbaka i Österbotten – och ställs ut i Korsholm, Vörå, Malax och Vasa.
Den lyckobringande ringen ur Fältskärns berättelser återkommer i form av det vandringspris som skapades inför IF Femmans elitligaorientering i Gamla Vasa år 2006. Ragna Weegar stod för designen, i österbottnisk granit. Minna Kauppi och Mats Haldin var de första vinnarna.
På ringens träunderlag ryms 36 namn, varav nio redan är ingraverade. Sedan 2007 bärs Konungens Ringar vidare av segrarna på tredagarstävlingen Kvarkenträffen, i år VM-orienterarna Marika Teini och Pasi Ikonen. Marika Teini har lånat ut sin ring, som nu visas upp i världsarvsbygden.
Turnéplanen är följande:
11-15.8 Korsholms kulturhus och bibliotek
18-24.8 Norrvalla, Vörå
25-29.8 Malax-Korsnäs hälsovårdscentral
30.8-6.9 Vasa simhall
Den 7 september (årsdagen av slaget vid Breitenfeld 1631, där Fältskärns berättelser börjar) återbördas Konungens Ring till Marika Teini på orienterings-FM i Jyväskylä. På Kvarkenträffen 16-18 juli 2015 står den på spel igen.
Vandringspriset bär, likt Topelius kreation, inskriptionen RRR. Det står för Rex Regi Rebellis, fritt översatt Konungen är konungens värsta motståndare. Det kan gälla en elitorienterare, likväl som alla och envar.
Stenringen åtföljs av Fältskärns berättelser i bokform, kartbilder och vägval från årets Kvarkenträff i Komossa, Ribäcken och Munsmo 17-19.7. Detta kan beskådas under normala öppettider på utställningsplatserna.
Varmt välkomna.
[caption id="attachment_625" align="alignnone" width="400"]
Maarit Hirviniemi i receptionen på Hotel Norrvalla hjälpte till att ställa ut Konungens Ring hos Folkhälsan Utbildning. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_626" align="alignnone" width="400"]
Sture Nyberg från Hangö med fru Aune blev glad åt att finna en Komossakarta på utställningen i Vörå. Där syntes även Kimo Bruk, där hans morfar och mormor bott och verkat. Sture och Aune hör till den generation som läst Fältskärns berättelser. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_627" align="alignnone" width="400"]
Alf Rosbäck från Molpe studerar Ribäckenkartorna med topparnas vägval på väggen i Malax-Korsnäs hälsovårdscentral. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_628" align="alignnone" width="400"] Britt-Marie Väyrynen och Jens Wallin läser in sig på utställningen om Konungens Ring och Kvarkenträffen i Vasa simhall. Britt-Marie jobbar som receptionist och Jens är verksamhetsledare för Vasaregionens Idrottsakademi, med bas i simhallen. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_629" align="alignnone" width="400"] Maritta Nurmi återbördade Konungens Ring till den regerande mästarinnan Marika Teini på FM-tävlingarna i Jyväskylä den 7 september. (Foto: Ella Nurmi)[/caption]
Andreas Hall startade som åtta i Kvarkenträffens final. Med jämnhög fart och säker kurs fick man efter man ge sig. (Foto: Peter Sundelin)[/caption]
Jakten på herrarnas tredjeplats gick i år het, från första steget. Från fjärde plats och neråt startade sex man inom 63 sekunder. Nästsist bland dem var Femman-fostrade Andreas Hall. Här berättar Kvarkenträffens webbmästare om dusten bakom VM-orienterarna Pasi Ikonen och Olli-Markus Taivainen.
”Direkt jag fick klartecken att starta var det full fart som gällde, något annat alternativ fanns inte. Samu Heiska hade löpt ut nio sekunder före mig och var fortfarande inom synhåll då jag kom till K-punkten. Jag visste att Juha Luomas (–41 sekunder) och Mikko Hölsös (–24 sekunder) ryggar inte var långt framför. Redan vid ettan var vi ett gäng på tre, jag hade sprungit ifatt Heiska och ukrainaren Ruslan Glebov som startade fem sekunder efter mig hade också anslutit.
Glebov drog upp ett så högt tempo att det bara var att ta rygg och försöka hålla koll på att det gick någorlunda åt rätt håll. Luomas och Hölsös ryggar syntes redan på väg mot trean. Vid fyran var vi ett gäng på fem löpare. Kort därefter sprang Glebov ifrån oss och farten sänktes betydligt i vår grupp.
Jag kände mig pigg och bekväm i orienteringen och gick upp för att dra. Jag visste att det skulle vara väldigt svårt att springa ifrån de andra och tänkte att min bästa chans var att hålla ett konstant högt tempo. Då kunde jag hoppas att åtminstone någon skulle krokna före slutuppgörelsen. Dessutom fanns det fler ryggar att plocka in.
Den enda bommen för oss kom vid den 16:e kontrollen, en mosse i ett tätt grönområde. Jag försökte säkra och gå via en sten men kom lite snett i alla fall och det tog en tid att reda ut det. Nu märkte jag att vår grupp hade utökats, Aapo Summanen som startat som tvåa och Tuomo Istolahti som gått ut som fyra var tillsammans med oss. På väg mot 17:e kontrollen kom Glebovs rygg inom synhåll igen. Plötsligt skymtade Taivainens rygg också. Jag hade inte helkoll på vilka placeringar vi kämpade om längre, tröttheten gjorde dylika matematiska uträkningar smått omöjliga, men jag insåg att det kunde ligga en pallplacering på spel.
[caption id="attachment_623" align="alignnone" width="400"]
Toppen i mål: 6) Tuomo Istolahti, 5) Samu Heiska, 4) Andreas Hall, 2) Olli-Markus Taivainen, 1) Pasi Ikonen, 3) Ruslan Glebov. (Foto: Atte Koskela)[/caption]
Farten skruvades upp igen och fältet drogs ut. Det var fem ganska lätta kontroller som återstod så löpstyrkan skulle avgöra. Jag, Glebov och Heiska hade fått ett litet försprång till de andra och vi utökade det på väg mot den näst sista kontrollen. Glebov höll det högsta tempot och sprang ifrån oss. Jag hade på basen av hans fart i början redan siktat in mig i första hand på Heiska. Slutligen blev det ganska lätt för mig att ta fjärde platsen, på väg mot sista kontrollen kräktes Heiska upprepade gånger och hade inget att sätta emot.
Efter loppet då jag kom åt att kolla gps-uppföljningen märkte jag att Istolahti och Summanen sprungit i vår grupp redan långt innan jag fick syn på dem vid kontroll sexton. Om något är det väl ett tecken på att jag hade en bra dag, fullt fokus på orienteringen och inte på vem som sprang bakom mig. Jag märkte också att Taivainen var längre fram på banan än jag var då jag såg honom, något jag inte insåg medan jag sprang.
Trots en allt annat än godkänd insats i deltävling två får jag vara klart nöjd med årets Kvarkenträff. Jag tog ändå två topp-3-placeringar och hade endast VM-orienterare före mig i totalresultaten.”
Andreas Hall är född och uppvuxen i Smedsby, Korsholm och IF Femman. Som junior var han med och vann FM-guld i stafett och representerade Finland i nordiska mästerskapen. Efter att ha bott och studerat i Esbo sedan 2005 är han nu forskare vid Aalto-universitetet. Sedan årsskiftet tävlar han för Hiidenkiertäjät från Lojo och blev sjunde i Tiomila med klubbens lag. Han är också – sedan 2007 – webbmaster för Kvarkenträffen och har som bäst varit trea i tredagarstävlingen.Konungens Ring på turné
[caption id="attachment_624" align="alignnone" width="400"]
Dramalärarna Isa Lindgren-Backman och Alexandra Mangs har upptäckt Konungens Ring i Korsholms kulturhus. Under de närmsta veckorna visas den också i Vörå, Malax och Vasa. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
Gustav II Adolf fick den på 1600-talet, av en bondedotter från Storkyro. Därom berättade Zacharias Topelius på 1800-talet. Nu är Konungens Ring tillbaka i Österbotten – och ställs ut i Korsholm, Vörå, Malax och Vasa.
Den lyckobringande ringen ur Fältskärns berättelser återkommer i form av det vandringspris som skapades inför IF Femmans elitligaorientering i Gamla Vasa år 2006. Ragna Weegar stod för designen, i österbottnisk granit. Minna Kauppi och Mats Haldin var de första vinnarna.
På ringens träunderlag ryms 36 namn, varav nio redan är ingraverade. Sedan 2007 bärs Konungens Ringar vidare av segrarna på tredagarstävlingen Kvarkenträffen, i år VM-orienterarna Marika Teini och Pasi Ikonen. Marika Teini har lånat ut sin ring, som nu visas upp i världsarvsbygden.
Turnéplanen är följande:
11-15.8 Korsholms kulturhus och bibliotek
18-24.8 Norrvalla, Vörå
25-29.8 Malax-Korsnäs hälsovårdscentral
30.8-6.9 Vasa simhall
Den 7 september (årsdagen av slaget vid Breitenfeld 1631, där Fältskärns berättelser börjar) återbördas Konungens Ring till Marika Teini på orienterings-FM i Jyväskylä. På Kvarkenträffen 16-18 juli 2015 står den på spel igen.
Vandringspriset bär, likt Topelius kreation, inskriptionen RRR. Det står för Rex Regi Rebellis, fritt översatt Konungen är konungens värsta motståndare. Det kan gälla en elitorienterare, likväl som alla och envar.
Stenringen åtföljs av Fältskärns berättelser i bokform, kartbilder och vägval från årets Kvarkenträff i Komossa, Ribäcken och Munsmo 17-19.7. Detta kan beskådas under normala öppettider på utställningsplatserna.
Varmt välkomna.
[caption id="attachment_625" align="alignnone" width="400"]
Maarit Hirviniemi i receptionen på Hotel Norrvalla hjälpte till att ställa ut Konungens Ring hos Folkhälsan Utbildning. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_626" align="alignnone" width="400"]
Sture Nyberg från Hangö med fru Aune blev glad åt att finna en Komossakarta på utställningen i Vörå. Där syntes även Kimo Bruk, där hans morfar och mormor bott och verkat. Sture och Aune hör till den generation som läst Fältskärns berättelser. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_627" align="alignnone" width="400"]
Alf Rosbäck från Molpe studerar Ribäckenkartorna med topparnas vägval på väggen i Malax-Korsnäs hälsovårdscentral. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_628" align="alignnone" width="400"]
Britt-Marie Väyrynen och Jens Wallin läser in sig på utställningen om Konungens Ring och Kvarkenträffen i Vasa simhall. Britt-Marie jobbar som receptionist och Jens är verksamhetsledare för Vasaregionens Idrottsakademi, med bas i simhallen. (Foto: Anders Vestergård)[/caption]
[caption id="attachment_629" align="alignnone" width="400"]
Maritta Nurmi återbördade Konungens Ring till den regerande mästarinnan Marika Teini på FM-tävlingarna i Jyväskylä den 7 september. (Foto: Ella Nurmi)[/caption]Fullträff för Marika Teini på Kvarkenträffen
[caption id="attachment_630" align="alignnone" width="400"]
Marika Teini rymde ifrån de andra damerna redan på öppningstävlingen i Komossa. (Foto: Peter Sundelin)[/caption]Exotisk orienteringssemester bjöd på topputmaningar och fina priser
Redan i vintras upptäckte Marika Teini och hennes pojkvän Olli-Markus Taivainen en exotisk tävlingsinbjudan. Toppen på Hoppamäki, en internationell utmaning i Ribäcken och meteoritsluttningarna i Munsmo fick parets intresse att vakna.
Marika Teini, som växt upp i Säkylä i södra Satakunta, hade också barndomsminnen från Kvarkenträffen. – Jag har i många år tänkt delta här, för jag var med på Kvarkenträffen som 11-åring år 2000 och minns fortfarande den gemytliga stämningen. Dessutom lär jag ha missat att vinna den sammanlagda tävlingen då, så det var dags att rätta till det. – I år fanns det rum i kalendern för tävlingsdagarna och terrängpresentationerna på webbsidan verkade lovande, så med Olli-Markus beslöt vi att ta sikte på en sommarsemester i Kvarkenbygden. [caption id="attachment_631" align="alignnone" width="400"]
Den gemytliga stämningen på Kvarkenträffen fastnade i Marikas minne år 2000. Här koncentrerar hon sig inför jaktstarten år 2014. (Foto: Atte Koskela)[/caption]
Fin och krävande terräng
Nyss hemkommen från i Italien trivdes Marika bra med terrängen och banorna i Vörå, Malax och Korsholm.
– Det här gillade jag skarpt! Särskilt Malaxterrängen lockade mig redan i förväg, utan att svika mina förväntningar. Det var ett av de finaste och mest krävande områden där jag har orienterat.
– Alla terränger och banor bjöd på orienteringsmässiga utmaningar, precis som det var en utmaning att vänja sig med kartritarstilen för en som har orienterat väldigt lite i Vasatrakten.
Tiden mellan tävlingarna tillbringade VM-orienterarna Teini & Taivainen mestadels i Vörå.
– Vi bodde på Norrvalla, som fanns bland Kvarkenträffens logierbjudanden. Mellan tävlingarna hann vi jogga en del i närterrängen och morgonen efter första deltävlingen återvände vi till Hoppamäki för att orientera. Och så simmade vi så klart, det var ju hett.
Sommarens bästa priser
Vinnaren i damklassen belönades bland annat med ett träningsstipendium på 300 euro och ett Noname-presentkort på 100 euro. De lokala produkter som delades ut till varje deltagare varje dag föll också mästarinnan i smaken.
– Särskilt Vöråpojkens rågbröd som vi fick första dagen smakade riktigt bra – och följande dag fick vi lägga på tomater från Malax. Som helhet var priserna sommarens bästa!
Därmed får tredagarsupplevelsen i världsarvsbygden ett tämligen gott betyg av Marika Teini.
– Jag trivdes bra, Kvarkenträffen var fortfarande en lika gemytlig tävlingsserie som i början av 2000-talet.
– Tack än en gång för välordnade tävlingar. Det var särskilt trevligt att huvudklasserna uppmärksammades så bra med gps- och speakeruppföljning, sällan är det så fina arrangemang på större tävlingar.
[caption id="attachment_632" align="alignnone" width="400"]
Till fina tävlingsområden kommer orienterarna långväga ifrån, försäkrar Marika Teini. (Foto: Atte Koskela)[/caption]
Ett litet men bra område räcker
Den unga och i stortävlingssammanhang redan rutinerade topporienteraren ger också några råd inför framtiden:
– Välj tävlingsplatser enligt terräng, för till de fina terrängområdena kommer orienterarna gärna, också längre ifrån. En medeldistans kräver inget stort område. På en mindre yta går det bra att knåpa ihop fina banor, säger Marika Teini, som gillar Kvarkenträffens kompakta format med korta distanser och jaktstart.
Och vad kan arrangörerna göra för att locka henne hit nästa år också?
– Då går Kvarkenträffen ett par veckor innan VM i Skottland, så om ni hittar skotsk ljung skulle det passa att finslipa formen här.
Marika Teini
Född: 31.1.1989
Hemort: Joensuu
Studerar: Juridik, i den mån idrotten medger.
Bästa orienteringsprestationer: 14:e på VM-sprinten och 8:e på EM-sprintin 2012. VM-brons och EM-guld som junior.
Andra minnesvärda stunder: Alla lyckade träningar och tävlingar i fin terräng 🙂
Framtidsmål: Ta steget upp mot världseliten, såväl i terräng som på sprint.
[caption id="attachment_629" align="alignnone" width="400"] Den ödmjuka vinnaren Marika Teini lämnade sitt vandrings- pris för gravering i Kvarkenbygden fram till höstens FM-tävlingar. På så vis hann Konungens ring turnera i kommuner och byar innan Maritta Nurmi återbördade priset till mästarinnan i Jyväskylä 7.9. (Foto: Ella Nurmi)[/caption]]]>