Del 1: På toppen av Hoppamäki
[caption id="attachment_636" align="alignnone" width="800"]
Vitmossa & vy mot Röukas träsk (Bilder: Allt och lite till)[/caption]
Toppen på Österbottens nästhögsta berg blir ett riktmärke för orienterarna i årets Kvarkenträffspremiär.
Skönt omfamnat av skog, åkrar och vidsträckta Röukas träsk reser sig Hoppamäki över det österbottniska plattlandet. Med en topp på 71,7 meter är det landskapets nästhögsta berg (bara Bötombergen når högre). Terrängen är mestadels lättlöpt, med släta och smådetaljerade bergspartier. Nivåskillnaden är omkring 35 meter. I en motsvarande terrängtyp bäddar IF Femman nu för att bjuda in till stafett-FM för grupp 2 i september 2016.
Kvarkenträffens öppning den 17 juli blir den första stora orienteringstävlingen som ordnas här, efter att Hoppamäki och byn Komossa fick en egen specialkarta till ÖID:s Ekorrstigsfinal i fjol. Nu får också alla över 16 år pröva på den spännande och njutbara terrängen. Följ med lokala bloggaren Catarina på smaktur!
[caption id="attachment_638" align="alignnone" width="400"]
Tornet. (Bild: Allt och lite till)[/caption]
Toppen på berget avslöjas av ett utsiktstorn, som Komossa Ungdomsförening byggde och reste på talko åren 2003-04. Då gjordes också en vandringsled till tornet tillsammans med jaktföreningen i byn. Det torn som tidigare stått på platsen sägs ha varit ännu högre, med kyrktupparna i Oravais, Vörå, Alahärmä, Ylihärmä, Storkyro, Ylistaro och Jeppo eller Kauhava inom synhåll. Passa på och kolla utsikten i tornet!
[caption id="attachment_639" align="alignnone" width="400"]
Botnia Vasan-skylt. (Bild: Allt och lite till)[/caption]
Den som vill känna på klättring och utförsåkning på Hoppamäki under vintern har en skön chans söndagen den 8 februari 2015, då Österbottens största långlopp på skidor avgörs. I 52 kilometer långa BotniaVasan, med start och mål vid Norrvalla klockas mellantiden vid saftstationen i Komossa, innan klättringen upp för Hoppamäki inleds. Med omkring 1000 åkare och lika många påhejare är det här den största årliga händelsen i byn.
En vecka efter Kvarkenträffen är det premiär för ett terrängcykellopp via Hoppamäkis topp. Lördagen den 26 juli går MTB-69, som inleder Botniacyklingen, ett av Finlands största cykelveckoslut. Det inledande terrängloppet har förlängts till 69 kilometer och har för första gången en depå i Komossa.
[caption id="attachment_640" align="alignnone" width="400"]
Bron vid dammen i Röukas träsk, ett annat talkobygge i Komossa. (Foto: Kjell Engström)[/caption]
Ett annat bevis på initiativförmågan och skaparkraften i Komossa är bron vid dammen i Röukas träsk, som alla deltagare i BotniaVasan och MTB-69 åker över. Den återuppbygdes på talko år 2008, efter modell från gamla tider, då dammvakten också hade kor som vandrade över bron. Nu fick BotniaVasan en ny, bekvämare sträckning – och byn fick en ny vandringsled.
Komossa har stolta skidtraditioner. Många har deltagit i det klassiska Komossaloppet, som senare följdes upp av ett eget damlopp, Tjej-Komossan.
En landslagsprofil har också rötter i byn: Matias Strandvall, med flera FM-guld i sprint och en niondeplats som bäst i VM, brukar då och då susa fram i spåren kring Hoppamäki. Här bor hans mormor och morfar och mamma är uppväxt här.´Skador stoppade i år Matias OS-medverkan; i stället var han expertkommentator i Finlands TV. Samtidigt har hans bror Sebastian, lagkapten i VPS, debuterat i fotbollslandslaget.
[caption id="attachment_641" align="alignnone" width="400"]
Kevin Holmström (längst fram) är Komossas gåva till humorgruppen KAJ. Tillsammans med Axel (till vänster) och Jakob (till höger) förgyller han tillvaron för folk i såväl byagårdar som på stora teaterscenen. (Foto: Wasa Teater)[/caption]
Den mest kända Komossabon just nu är nog Kevin Holmström – kusin till syskonen Strandvall och första bokstaven i humorgruppen KAJ. De unga tre som vuxit upp i Oravais, Maxmo respektive Vörå har gjort succé med sina två skivor och framför under vårvintern sin egen ”Pjäs elo pjas – de e frågan” på stora scenen på Wasa Teater. Mer än 20 föreställningar såldes slut efter den bejublade premiären. Komossaborna har redan länge skrattat åt KAJs upptåg – ungdomslokalen mitt i byn är deras övningslokal. Lyssna på KAJs hitlåt Heimani i skick
Komossa med sina 140 invånare är känt för sin gemenskap och talkoanda – här ställer byborna upp för varandra och för sina gäster. Som namnet säger finns många kor och kobönder i byn, men också potatisodlare, minkfarmare och andra företagare. Komossa är en del av Oravais, som i dag är en del av Vörå kommun, bara några stenkast från gränsen till Kauhava och Södra Österbotten.
[caption id="attachment_642" align="alignnone" width="390"]
Här hittar du Komossa på kartan. Illustration ur Komossaboken.[/caption]
Och hur kommer det sig att Hoppamäki kartlagts och Komossa står värd för premiären i Österbottens största årliga orienteringstävling? Ja, utöver den goda andan och fina terrängen har byn en hel familj orienteringsambassadörer:
[caption id="attachment_643" align="alignnone" width="400"]
Matilda Smeds, orienterarlöfte från Komossa – och småkusin till syskonen Strandvall och KAJ-Kevin. (Foto: Niklas Enlund)[/caption]
16-åriga Matilda och elvaårige Jacob Smeds är två av IF Femmans flitigaste juniorer, med mamma Maria och pappa Mats som ivriga påhejare, tillsammans med syskonen Wilma, 13, som satsar på fotboll och skidåkning – och femårige Oscar som redan provat på någon Skärmträff med pappa. Syskonen Smeds morfar Bertil Holmström är en av Komossas främsta idrottsentusiaster, arrangörer och fixare. Bland småkusinerna finns de idrottande syskonen Strandvall och Kevin i humorgruppen KAJ. Så lita på att Kvarkenträffen får en spännande och stämningsfull öppning i byn.
Komossaborna och IF Femman ser fram emot att välkomna orienterare från både vårt eget land och andra riken torsdagen den 17 juli.
Varmt välkomna! [caption id="attachment_644" align="alignnone" width="400"]
Komossas logo är skapad av konstnären och bybon Tuija Engström.[/caption]
Del 2: En internationell utmaning
Kvarkenträffens andra deltävling doftar näst intill julafton. Terrängen i Ribäcken är redan en internationellt känd utmaning.
Här avgjordes FSOM, det finlandssvenska orienteringsförbundets mästerskap, år 2013 – och 1964. – Då var det mycket viktigt att löpa bra med kompass. Det är fortfarande oerhört viktigt, säger tävlingsledaren Richard Strandberg, ordförande i Malax IF:s orienteringssektion sedan 20 år.
Terrängen är varierande, med inslag av berg. Det är snabblöpt på höjdpartierna, med en detaljrikedom och vegetation som begränsar hastigheten. – Små berg och myrar finns i massor, förvillande lika. På många ställen växer högt porsris i sumpskogarna och en bit upp på bergen. Bergsklackarna är låga och ställvis syns de inte för porsriset, berättar Strandberg, som både ritat kartor och strängat banor på FM-nivå. Kartan för Kvarkenträffen har han skapat tillsammans med Seppo Hartvik, medan Tommy Löfroth leder banläggargruppen.
Strandbergs tips till dig som vill nå toppen på fredagskvällens medeldistans är solklart – och utmanande: – Teij såm ska vinn ska spring undi rött strettje. Fritt översatt från Richards Petalaxdialekt ska vinnarna springa raka vägen mellan kontrollerna. Ett smakprov härpå, med alternativa rutter, ger orienteringsvärldens mångsidigaste och mest besökta webbplats, World of O. Där blev sträckan mellan herrarnas åttonde och nionde kontroll på fjolårets FSOM del 23 i julkalendern Route to Christmas. Här kan du också testrita egna vägval.
Skådeplatsen för del 2 av Kvarkenträffen ligger strax söder om kartklippet på World of O, i Ribäcken i Malax. Där växer tävlingscentralen och banorna fram, med en del kontroller i den lilla grannbyn Björknäs. Här har folket traditionellt levt av lant- och skogsbruk. I dag pendlar många till skolor och jobb i kommunens centrum eller i Vasa, men i Ribäcken finns två fårfarmare. En av dem, Jan-Erik Revahl, har också växthus. – Dessutom finns här verkstäder, grävmaskinsföretagare, taxi och ett transportföretag med utlandstrafik, berättar Revahl. Han räknar till 35 invånare i Ribäcken, sommartid närmare 50. Då kan bybor och gäster handla färska grönsaker ur en självbetjäningslåda intill Revahls infart. Växthusgrönsaker är huvudprodukten, tillsammans med ekolammkött till direktförsäljning.
[caption id="attachment_649" align="alignnone" width="400"]
Paprikaodling i Ribäcken. Längre bort i växthuset syns gurkorna. (Foto: Jan-Erik Revahl)[/caption]
Ullen säljs till ett spinneri – efter att ägaren själv hanterat saxen på familjens närmare 200 får.
– Ja, jag har blivit finländsk mästare i fårklippning några gånger, påminner sig Revahl. I brodern Karl-Georgs måleriverkstad utövas ett annat slags hantverk om vinterkvällarna. Då restaureras mopeder, som en kurs i medborgarinstitutets regi. På de Revahlska markerna reser sig därtill en centralantenn, som ger invånarna i Ribäcken och Björknäs bild och ljud från såväl Malax-TV som världen. Om vädret tillåter tänder antennbolaget påskbrasa varje vår, med kaffe och tilltugg som lockar besökare och drygar ut kassan.
[caption id="attachment_650" align="alignnone" width="400"]
En flotte kommer lastad – med får på väg till skären för bete, tillsam- mans med Jan-Erik Revahl och Jonas Östman. (Foto: Agneta Revahl)[/caption]
I Björknäs har en aktiv skidåkare och orienterare vuxit upp. Rolf Söderlund (H70) bodde i byn under sina första 14 år. Då stod många unga på skidor.
– Jag minns hur vi skidade till Vittberget, som säkert fått sitt namn av vitmossan. Det var högt då. Nu kan jag knappt hitta det, berättar Söderlund. Via arbetskamrater i Vasa lockades han med på orientering, för att komplettera Solf IK:s stafettlag i H35. Tävlingsdebuten skedde på Replot – i dagens världsarvsskärgård.
[caption id="attachment_651" align="alignnone" width="400"]
Rolf Söderlund stämplar vid sista kontrollen på FSOM 2013. I sommar kan han göra H70-premiär i sin barndoms skogar. (Foto: Niklas Enlund)[/caption]
Dryga 30 år senare fick Rolf Söderlund orientera på egen mark, under fjolårets FSOM.
– Det var så länge sen jag rört mig där att terrängen nog var lika okänd som för alla andra. Jag fick kolla kartan efteråt för att se om jag färdats över vårt skifte – först då insåg jag att jag gjort det, skrattar Rolf. I sommar får han ett nytt kartblad i hand, i Ribäcken-Björknässkogarna. Och där, på Rolf Söderlunds barndomsmarker, finner vi också rötter till två klassiker i orienteringsvärlden: IF Femmans Jippo och Park World Tour.
 |
 |
Föregångarna till dagens sprintdistans och internationella mästerskap växte fram i Korsholm och Vasa. Logotyperna till Jippot och Touren skapades av grafiske formgivaren Peter Björknäs, född i Malax, numera familjefar och Interactive Director i USA. Hans farfar föddes och växte upp i byn som bär deras namn.
Hjärtligt välkomna till Björknäs, Ribäcken och en orienteringsutmaning av klass fredagen den 18 juli!
Del 3: Över mon, i jakt på meteoriten
Kvarkenträffens final för oss upp på Öjbergets nordöstra sluttning. Jakten på Konungens Ringar avgörs i gränsmarkerna till fjolårets finalskogar – och den plats där en meteorit slog ned för 520 miljoner år sedan.
Vasas högsta berg är ett av stadens populäraste friluftsområden – också för orienterarna. Årets tävlingshöjdpunkt, med jaktstart i alla klasser från 16 till 21, går i ett för många okänt område. Start och mål återfinns i Munsmo, på Korsholmssidan om kommungränsen. – Vi kan bjuda på en terräng med bra underlag, lovar banläggaren Ossi Peltola, färsk ordförande i Vaasan Suunnistajat.
På den ännu färskare kartan finns gröna partier som mestadels utgörs av ung tallskog. Där går det oftast att ta sig fram i löpfart, om än tempot sjunker en aning. Områden som avbildats med mörkgrönt lönar det sig att runda. Där växer i huvudsak lövträd. – På varje bana blir det klättring, åtminstone några höjdkurvor uppåt. Landskapet är lite annorlunda än den typiska österbottniska slätten, säger Ossi Peltola.
 |
 |
Namnet Munsmo berättar om momarkerna vid munnen, Söderfjärdens mynning. Här har vattnet rundat Öjberget på väg från meteoritnedslagsplatsen till Stadsfjärden och Vasa. Samma rutt följer hundratusentals tranor, svanar, gäss och andra fåglar som kan stanna och häcka i Munsmoskogarna. – En dag upptäckte jag två gråtande japaner i vår trädgård, berättar Solveig Pått, lokal guide som bor i sommarens tävlingsområde. – Do you know how lucky you are? undrade de, som med kikare och kameror följt tranan, den japanska lyckofågeln, från Söderfjärden och hit.
[caption id="attachment_658" align="alignnone" width="400"]
Tranorna är en levande del av Munsmos historia och nutid. (Foto: Tiina Palonen)[/caption]
Intill vägen genom Solf till tävlingsplatsen ligger Dammen, som på 1500-talet var en stor marknadsplats. Då skeppades byns får ut på sommarbete till det ännu obefolkade Brändö. Småningom fick flera Munsmobor säte i Finlands senat.
När landet steg och Vasas nya centrum växte fram blev tranornas rutt en naturlig färdväg också för Närpes- och Malaxbor. Då ålades alla Munsmobor att hugga skog för att bygga väg ända ut till vattnet. Invid hamnen i Munsmo byggdes båtar, och därifrån satte stolta skutor som Svalan (1890+), Eos och Rolf kurs på Fiskstranden eller fängelsestranden i stan, ibland flera gånger om dan.
[caption id="attachment_659" align="alignnone" width="400"]
Ångbåten Eos I byggdes i Munsmo i början av 1900-talet. Den trafikerade även från Näset i Sundom till Vasa. (Foto ur Michael Borgs hemarkiv)[/caption]
Numera når du Munsmo med bil över broarna från Vasa på 22 minuter. Här frodas över 100 hushåll, efter att flera gamla gårdar rustats upp och nya kommit till under de senaste åren.
Fåren finns kvar. Jordbruk är fortfarande den starkaste näringsgrenen, men korna har gett plats för hästar – och tre större stall, hundar, höns och småföretagare. Intill Kotået, i närheten av tävlingsplatsen, ligger bystugan, samlingsplats för Munsmoborna och hembygdsföreningen.
[caption id="attachment_660" align="alignnone" width="400"]
Stundars museiby och kulturcentrum är ett av Österbottens populäraste besöksmål, såväl sommar som vinter. (Foto: Eivor Höstman)[/caption]
Samlingsplats för Kvarkenträffen är Munsmos forna småskola, som invigdes för 100 år sen. Då den kom till försvann en stor sten, som kilades till stenfot. Byns skogsägare stod för timret. I dag har Munsmo skifteslag hand om skolhuset.
Den som vill se och lära mer om gamla byggnader och hur det var att leva – och leka – kring sekelskiftet 1900 är välkommen till Stundars, bara ett par kilometer från tävlingsområdet. Kulturcentret och museibyn rymmer 70 historiska byggnader och familjerna i grannskapet har byggt upp gamla bondstugor till nya hem. Den miljön har bidragit till att ge Solf titeln Finlands bästa bostadsområde.
[caption id="attachment_661" align="alignnone" width="300"]
Vandringsleden mellan Stundars och Dammen bär över Solf å, med ett utkikstorn och en sevärd pumpstation på vägen. Foto: Peter Båsk[/caption]
Dammen, invid Solf å, är i dag en oas för konstälskare. Konstnärerna Tapani Tammenpää och Kaj Smeds har var sin ateljé, med utställningar på var sin sida om vägen. Från Dammen till Stundars kan du ta dig längs en vandringsled, via pumpstationen där Söderfjärdens historia återges i bilder.
Munsmobon och byahistorikern Margit Holm har bland annat varit med och byggt upp Stundars, med Solveig Pått som en av efterföljarna. En lokalhistoriker i sig är Jens Smedman, producenten och musikern som skrivit låtar till flera finländska Eurovisionskandidater. Hans senaste skivor Munsmotown och Fem pirater är ren dialektrock, med humor och sanna historier från hembyn.
[caption id="attachment_662" align="alignnone" width="400"]
Söderfjärden, Finlands vackraste meteoritkrater, torrlades på 1920- talet från fjärd till bördig jordbruksmark. (Foto: Copyright Sundom bygdeförening)[/caption]
Lördagen den 19 juli är det orienterarnas tur att utmana Munsmo. Alla deltagare belönas. Precis som i fjol blir det guidad tur i besöks- och upplevelsecentret på Finlands vackraste meteoritkrater efteråt.
Och de som gör de bästa meteoritfynden i tävlingsterrängen har särskilda hederspriser att vänta. – Välkomna att lyckas, hälsar banläggaren Ossi Peltola.
]]>