Bland klippiga kullar
Vattentornsbacken 12.7.2018
Berättare och fotograf: Risto Kukko
Översättning: Louise Reinikka
Kvarkenträffens andra deltävling arrangeras i Lillkyro, som sedan år 2012 är en del av Vasa stad. Tävlingscentrum finner du på Trontilanmäki (Trontilabacken) i Tapoila by. Landskapet domineras av ett vattentorn byggt 1971. Några kilometer västerut snurrar 16 av EPV:s vindkraftverk. De äldre invånarna på Trontilanmäki har flyttat, men området intresserar barnfamiljer, som rustar upp gammalt eller bygger nytt. Om du kör byvägen förbi vattentornet intill de klippiga kullarna förstår du varför området är populärt.
[caption id="attachment_1312" align="alignnone" width="849"]
Kartklipp från Karttapaikka.fi[/caption]
I Tapoila by har jorden brukats på traditionellt vis ända tills dessa dagar. Några bönder som försörjer sig på jordbruk finns kvar. Butik, skola eller annan service har veterligen aldrig funnits. På vintern var vägen till butiken på andra sidan älven kortast då du gick över isbron. Servicen i kyrkbyn är inte långt borta, knappa två kilometer. En tradition i byn är läsförhöret som varje år hålls hemma hos någon.
I byn möts nybyggt och gammalt. Här finns idylliska, gamla små stugor och äldre tomma bondgårdar som stått obebodda i många år och är i behov av renovering. En stor del av de nybyggda husen finns i södra delen av byn, skyddade av skog och klippor. Efter nyskiftet flyttade en del invånare några kilometer från flodstranden. Nu finns ingen bosättning längre bort. Trontilanmäki har fått sitt namn av Trontilas hus, som byggdes på den högsta punkten bredvid vattentornet. Huset har bytt ägare och namnet finns kvar tack vare bydelen och byvägen.
[caption id="attachment_1311" align="alignnone" width="960"]
Boden på Nikko gård byggdes för 231 år sedan.[/caption]
I slutet av 1950-talet köpte Aila och Valte Katajamäki Nikko gård på Trontilanmäki. Där finns en röd, 231 år gammal bod, som har intresserat många köpare, ända från Helsingfors. Under krigstiden byggdes en bastu bredvid boden. Bastun brann ner till grunden, men boden klarade sig. Stockarna på ena sidoväggen svartnade och byttes senare ut till bräder som målades röda. Boden byggdes som spannmålsförråd, blev senare en utmärkt lekplats för barnen och rymmer nu en mängd bruksföremål.]]>
